Till alla er som tror att ni har rätt att dömma mig trots att ni aldrig har pratat med mig/oss! LÄS!
Ska ni bara låtsas som om jag inte finns så kan ni ju lika gärna bara lämna mig ifred, helt och hållet.
Snacka inte om mig med andra som att ni känner mig, ni vet inte ett skit.
Inte ett skit.
Jag hatar redan mig själv, jag behöver inte fler som gör det.
_________________________________________________________________________________
Älskar er!
BTW Jag säger bara 62/63:P tihi...Cissi vi kan va lugna:P<3
Sov gott så ses vi imorn!
Jag tar mig hem.
Jag tar mig hem till platsen jag tillhör, och där din kärlek alltid var nog för mig.
Jag springer ifrån.
Nej, jag tror du har missförstått mig. Jag ångrar inte det här livet jag har valt åt mig.
Men dem här platserna och ansikterna har blivit gamla.
Så jag tar mig hem.
Milen blir längre och längre, känns det som. Ju närmare jag kommer dig.
Jag har inte alltid varit den bästa kvinna eller vän för dig men din kärlek är äkta ändå. Och jag vet inte varför men du verkar alltid ge mig en ny chans.
Tänk dig för vad du önskar dig för du kanske får allt. Du kanske får allt.
Och lite till som du inte vill ha.
Det är inte över.
Jag blev bortblåst. Vad kan jag säga? Allt verkade rimligt. Du har tagit iväg allt och jag kan inte handskas med det.
Jag försöker att se på dem bra sakerna i livet, men bra saker i livet är svårt att hitta.
Vi har blåst iväg det, vi har blåst iväg det.
Kan vi göra det här bra igen?
Ja, jag kommer försöka göra saker och ting rätt den här gången.
Låt oss börja om på nytt igen.
Försöka göra det rätt den här gången.
Det är inte över.
För en del av mig är död och nedgrävd.
Den här kärleken dödar mig.
Men du är den enda.
Det är inte över.
Jag har tagit allt man kan ta och jag kan inte vänta längre.
Vi slösar för mycket tid.
Vara stark, stanna kvar.
Får inte låta det förstöra för oss.
Mitt liv med dig betyder allt, så jag kommer inte ge upp så lätt.
Jag kommer lägga det bakom mig, bakom mig.
Kan vi göra nåt bra av det här? För det är bara missförstånd.
Vi kan inte låta det här komma undan!
Släpp det, släpp det
Bli inte egoistisk
Släpp det!
Är det här slutet,Jakob? Ser jag dig aldrig igen?
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
I held your hand through all of these years
But you still have all of me
You used to captivate me
By your resonating light
Now I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase-
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along
Ad rem!
Alea iacta est. Acriter et fideliter.
Aut disce aut discede. Acti labores jucundi.
Amor vincit omnia. Alis volat propiis.
Ave crux spex unica.
Ad nocendum potentes sumus.
Aliquando et insanire iucundum est.
At Ingenium ingens inculto latent hoc sub corpore.
Bene meritus Beati possidentes. Bene qui latuit bebe vixit.
Bibere humanum est, ergo bibamus.
Brevis esse laboro, obscurus fio.
Bonum vinum laetificat cor hominis.
Bibamus, moriendum est.Bellum omnium contra omnes.
At vindicta bonum vita iucundius ipsa.
Apparet id etiam caeco.Ars longa, vita brevis.
Allis non sibi.
Carpe diem. Camera oscura. Cui bono? Corpus delecti.Crescat scientia. Cogito ergo sum. Concordia sum veritate.Commune bonum.
Cui peccare licet peccat minus. Cui placet obliviscitur, cui dolet meminit.
Cupido dominandi cunctis adfectibus flagrantior est.
Cave quid dicis, quando, et qui...Dirigo, ducimus, Disce doce, Divde et impera!
Do ut des.
De omnibus dubitandum est. Dum vivimus, vivamus.
Da mi basia mille, deinde centum!De duobus malis mines est semper eligendum.
Donec eris felix, multos numerabis amicos.
Diem perdidi.
Difficilla sunt ne sint.
Degeneres animos timor arguit
Dictum factum.Dulcis vita.
Eureka ex animo.
Fortis et liber.
Factum est illud, fieri infectum non potest.
Fas est et ab hoste doceri.
Haec ego non multis , sed tibi.
Ignorabimus.
Ira furor brevis est.
Ignoti nulla cupido.
Ipsa scientia potestas est.
In dubiis non est agendum.
Libertas ubaestunabilis res est.
Legere et non intelligere neglere est.
Medio tutissimus ibis.
Mendaci homini, ne verum quidem dicenti, credere solemus.
Mendacem memorem esse oportet.
Nudas veritas.
Nec scire fas est omnia.
Oculus lyx vitae.
Omne homo mendax.
Omnis una manet nox.
Posse est velle.
Periculum in mora.
Proximus sum egomet mihi.
Per tenebras ad lucem.
Semper fidelis.
Tempestate probantur fortes.
Vivere militare est.
Verae amicitiae sempiternae sunt.Viam inveniam aut faciam.
Vox clamans in deserto.
Via dolorosa.
Veritas numquam perit.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Till slut. Från denna dag efter behag. Livets vatten. I det oändliga, konsten att älska i böljorna.
Farväl för alltid.
Av eld kommer eld av hela mitt hjärta. Tärningen är kastad tapper och trogen.
Ljuv är mödans lön.
LÄR ELLER GE DIG AV!
Till evigheten, kärleken övervinner allt, hon flyger med egna vingar.
Vi har kraften att skada. Ibland är det skönt att få vara galen men en väldig begåvning döljer sig i denna kropp.
Väl förtjänt de lyckliga besitta. Den som döljer sig väl, lever väl.
Att dricka är mänskligt, låt oss därför dricka.
jag försöker vara kortfattad och blir obegriplig.
Gott vin gläder människans hjärta. Låtom os dricka, ty vi måste dö.
Allas krig mot alla.
Men hämnden är ljuvare än livet självt. Till och med en blind ser det.
Konsten består, livet förgår.
För andra , inte för sig själv.
Fånga dagen. Mörkt rum. till vems fördel?
Lik.
Må kunskapen växa. Jag tänker, alltså finns jag.
I harmoni med sanningen.
gemesamt gott. Den som tillåts synda, syndar mindre. Man glömmer fröjderna, men minns plågorna.
Maktbegäret är starkare än alla andra begär.
Betänk vad du säger, när och till vem.
Jag styr,vi leder,Lär och lär ut. Söndra och härska!!
Jag ger för att du ska ge.
Man bör tvivla på allt...
Medan vi lever, låt oss leva.
Ge mig tusen kyssar, sedan hundra!
Av två onda ting skall man alltid välja det minst onda.
När du är framgångsrik vill alla vara din vän.
Jag har förlorat en dag. Svårigheterna är till för att övervinnas. Fruktan förråder den fege.
Sagt och gjort. ´Behagligt liv.
JAG HAR FUNNIT DET FRÅN HJÄRTAT.
Stark och fri, gjort är gjort och kan inte göras ogjort.
Man bör lära av sin fiende.
Jag skriver inte detta till massorna, utan till dig..
Vi kommer aldrig att få veta det.
Ilska är kortvarig galenskap.
Det okända väcker inget begär.
Själva kunskapen är makt.
I tveksamma fall skall man inte handla.
Frihet är ett ovärderligt ting.
Att läsa och inte förstå är inte att läsa.
I mitten ska du gå säkrast.
LÖGNARNA TROR MAN INTE ENS NÄR DE TALAR SANNING
LÖGNAREN BÖR HA GOTT MINNE.
Den nakna sanningen.
Man skall inte veta allt.
Ögat är livets ljus.
ALLA MÄNNISKOR LJUGER
Samma natt väntar oss alla.
Att vilja är att kunna.
Det är farligt att vänta.
Jag är mig själv närmast
Genom mörker till ljus.
Alltid trogen.
I stormen prövas de starka.
Att leva är att strida.
Sann vänskap är evig.
JAG SKA FINNA EN VÄG ELLER SKAPA EN.
En röst som ropar i öknen.
Smärtornas väg.
Sanningen dör aldrig
Reportage från en skyttegrav
"Man är hjälplös", berättade Paul, en av soldaterna från västfronten när jag träffade honom och hans vän Tjaden på plats. Det var en varm och solig vårdag. Solen lyste och fåglarna kvittrade, men jag hade ingen aning om vad som väntade mig bakom det vackra vädret...
Jag vandrade fram över det leriga gräset fram till två unga män som utgav sig för att vara Paul och Tjaden, två av de soldater som hade varit där allra längst. De satt och lutade sig mot ett träd i skuggan och rökte varsinn cigarett.
Båda två hade skärsår och skråmor i ansiktet. de satt i skuggan eftersom de hade full uniform på sig, det gällde minsann att alltid vara redo för att närsomhelst kunna bli anfallna. Det var varmt och när jag frågade hur de stod ut i värmen så svarade ingen av pojkarna, Paul bara ryckte på huvudet med ett nonchalant flin och det var ett utmärkt tillfälle för mig att se den sorgsna pojken under skråmor och den för övrigt förvuxna ytan.
Vi satt tysta en liten stund och jag passade då på att betrakta de förstörda byggnaderna. Det var förödande för ögat att skåda något dylikt. Det spelar ingen roll vilka ord jag använder, jag kommer aldrig lyckas beskriva ett sådant helvete.
Disskussionen kom igång och vi började tala om hur det var att fortsätta döda när ens bästa vän är sårad.
Var får man ork ifrån?
"Alla föds vi och alla ska vi dö, sådant är livet, man är hjälplös. Det vore nästan konstigt om ingen låg på marken och sprattlade." Var fanns kamratandan och gemenskapen?
Maten var dålig och energifattig, pojkarna orkade inte kämpa. Hur kan man som landschef skicka iväg dessa ungdomar uti krig i landets namn? låta landets nästa generation offras för att man som diktator inte kommer överens med omvärlden!
Krig är vansinne och om jag inte tyckte det innan det här mötet så gör jag defintivt det nu.